När det växer fram

Det är så härligt att sätta sig vid tangenterna och känna hur det bara flyter på. Det var just den känslan som gjorde att jag började skriva. För när jag satte mig ner och skrev om det som dök upp i huvudet så försvann tiden på något vis.

Det kallas av många för Flow, och det är ett tillstånd som man lätt kan känna ett beroende av. Man vill hela tiden tillbaka dit men det är sällan man når det. Istället kommer man till en punkt där inget vill komma ut mer. Det gör att man känner mer frustration än flow.

Så ibland undrar jag varför jag överhuvudtaget började skriva. För många gångar är det som att brottas med en inoljad gris. Det går liksom inte att få till det som man vill.

Men när det verkligen bara flyter ur en, när man nästan skriver snabbare än man själv tänker, då finns det inget som är roligare än att skriva.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.