Stanna upp, tänk om

När du börjar tänka på saker som ännu inte har hänt, var då på din vakt. Din hjärna är bra på att måla upp bilder och eftersom de kommer från din egen hjärna är det väldigt lätt att tro på dem. Oavsett hur konstiga de än kan verka.

Ofta har vi en förkärlek att tro på, framförallt, de hemska bilder som kommer upp. Oavsett om det är bild av att du förlorar jobbet, eller att något jobbigt ska hända. Låter du det pågå för länge kommer det förstöra din nattsömn och kanske även dagen efter.

Du bör därför undvika att låta hjärnan måla upp bilder av det som ännu inte har skett. Vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort. Speciellt om du, som jag, varit duktig på att lite på din hjärna. Den ska ju trots allt vara det intelligenta organet. Det viktiga är dock att veta att du kan stoppa det. Det är dessutom ganska lätt.

Stanna upp i tanken och säg till dig själv ”Men detta har ju inte hänt än”. Det får hjärnan att stanna till. Då har du din chans att göra något annat för att skingra tankarna helt, eller fortsätta ätts äga till dig själv hur dumt det är att försöka förutspå hur morgondagen ska bli. Det viktiga är att du gör en av de två, för annars kommer hjärnan att rulla igång filmen igen och då blir det svårare att stanna upp igen. För även hjärnans förmåga att måla upp dystra framtidsbilder främjas av repetition.

Följ med när det flyter

Plötsligt stämmer allt och dagen bara flyter på. Även om det finns saker som man då och då stannar upp på så rullar allt ändå på så att man funderar på om de senaste dagarna bara varit inbillning. Men det har de ju inte varit.

Allt det där jobbiga som man känt finns där men just nu väljer man att inte se det. Man väljer ett annat perspektiv och det är som att sitta i lä mitt i solen en vårdag. Allting vaknar i en igen.

Då är det lätt att göra upp planer för framtiden och säga ja till saker. Det är när det vänder igen som du får ett kvitto på om det du gjort har varit rätt.

Tillåt dig att stanna upp

Ta hand om dig själv, ingen annan kan säga till när det blir för mycket för dig. Ofta när det handlar om personer som drabbas av utmattningssyndrom så ställs frågan om varför de runt omkring inte såg det eller sa till. Men är det så konstigt när man tänker efter?

Alla har fullt upp med sitt och även om man skulle se att någon går på hårt så tänker man oftast att man skulle vilja ha den personens driv eller motivation. Det är ju så i den tid vi lever att man helst inte ska sakta av. Den som står mitt upp i det vill oftast inget hellre än att få frågan hur det är, men svaret blir sällan ärligt. Man slätar över, säger att det är jobbigt nu men det lugnar snart ner sig.

Problemet är att det aldrig lugnar ner sig om du inte sänker ambitionsnivån själv. Alla andra har fullt upp och ser inte hur du kämpar för att hålla näsan över vattnet.

Ljuset brinner olika

Det går inte att bränna ljuset för hårt. Även om vi klarar det en tid måste vi hitta tid där vi tar hand om oss själva. Alla har sitt ljus och alla brinner annorlunda. Bara för att grannen klarar av något, en krävande hobby, träning, ett tufft jobb och att ha en mönsterfamilj betyder inte det att du också måste klara det.

Grannen kanske hämtar styrka i att ha en välvårdad trädgård, du kanske mår bättre när du inte tänker på din. Låt det vara så. Skit i vad andra tycker. Använd sociala medier till att visa på de fantastiska olikheter vi är istället för att falla in i normen.

Eller använd inte sociala medier alls om du känner att det inte är din grej. Det är inte farligt att gå utanför boxen. Tvärt om kan det vara bra för oss. Att visa att vi är människor och inte kloner.

Vänd på det

Det är lätt att ta hand om sig själv i teorin. Att gå och lägga sig tidigare, äta nyttigare och träna mer, allt är lättare när man bara behöver tänka på det. Det är ofta inte förrän vi tvingas till att göra det som det går upp för oss hur jobbigt det kan vara.

Det är när vi av en eller annan anledning blir sjuka eller skadade som vi tänker och försöker genomföra ett skifte. Vi försöker med andra ord när det är som allra svårast. Vad händer sen? När vi märker att vi blir bättre igen eller när skadan har läkt?

Då gör vi som vi alltid har gjort. Tänk om vi gjorde tvärt om. Levde lite nyttigare och mer hälsosamt hela tiden och sedan tog avsteg från det. Då skulle det vara lättare att hålla i när man varit sjuk eller skadad.

Var sak har sin tid

Var sak har sin tid, det är väldigt sant. För varför ska vi oroar oss för något möte som vi vet kommer att komma? Vi kan ju aldrig veta i förväg vad som kommer att dyka upp på mötet och därför kommer vi inte att göra ett bra jobb när vi tänker på det.

Vet vi däremot vad som ska sägas, varför ska vi då oroa oss? Det ger oss inget mer än att vi inte är fullt närvarande i det vi håller spå med idag. Det är dumt, för det kanske händer något bra idag som vi hade kunnat glädja oss åt lite mer istället för att oroa oss för det som ska komma.

Ändring i planerna

Nu rullar det på fort. Nästa vecka är det här igen. Camp NaNoWriMo. Efter novembers ganska stora fiasko, jag tog mig genom som en vinnare, med andra ord skrev jag 50 000 ord men det hela var uselt, så funderade jag på om jag skulle lägga ner min medverkan i det där. Nu är jag inte riktigt lika säker.

Jag inledde ju året med en förhoppning om att jag skulle redigera, skriva, eller liknande under en timme om dagen. Sen började jag med att ta det lugnt. Så det har ju inte gått enligt plan. Nu är jag däremot i stort sett färdig med genomgången av mitt manus och jag har nästan lagat det där hålet jag hittade. Sen är det dags för ännu en omgång för jag måste ju se till så att allt hänger ihop.

Då är det ju perfekt att Camp NaNo kommer som en räddande ängel. För jag vill inte sitta här i tre månader till. Det kommer jag nog inte göra heller, manuset är så pass sammanhängande nu att det kommer gå lite snabbare. Hoppas jag. Jag är medveten om att det blir svårare och svårare att se bortom det jag vet om historien nu. Men jag hoppas att i början på maj ska jag kunna skicka ut manuset till förlag igen.

Denna gång hoppas jag att jag i alla fall kommer längre än till en standard refusering.

Sov istället

Sömnen är viktig för oss, ändå hittar vi anledningar till att inte gå och lägga oss på kvällarna. Det handlar inte sällan om ren dumhet i en tid när det inte är nödvändigt att sitta uppe för att se en viss serie eller match. Det finns repriser och vi måste inte vara först med allt.

Jag levde under ett antal år utan tv och det gick jättebra att säga till vänner och kollegor att jag inte sett en viss serie. Världen gick inte under. Efter att jag har skaffat tv igen så har egentligen inte mitt tv tittande förändrats. Jag ser de serier jag förut såg på min iPad men i övrigt ser jag väldigt lite på ”vanlig tv”. Det som går kan jag se i efterhand, och efter att jag fått kollegers och vänners utlåtande vet jag vad jag ska se i efterhand och vad jag är glad att jag missade.

Istället för att sitta framför min tv kan jag alltså se till att komma i säng i en vettig tid. Nu ska jag bara komma på ett sätt att tänka för att lägga ifrån mig boken jag läser innan jag somnar i tid så att jag inte missar så mycket sömn.

Kämpa hårdare

Det här med att ha en dröm är inte så enkelt. Eller rättare sagt, det är inte enkelt om man vill ta den till ett förverkligande. Det finns ju i regel något som står i vägen. Speciellt om det är författare det handlar om.

På vägen genom livet samlar man ju på sig en hel del saker och olater. Det finns en hyra som ska tas hänsyn till och finns inte det så finns oftast ett lån eller ett hus som ska tas omhand. Sen finns det inte sällan lite abonnemang och annat som kostar pengar och kanske en familj som plockar tid.

Så när man står där mitt i livet och tänker att det kanske skulle vara dags att verkligen ta tag i den där drömmen nu, då finns det en hel massa begränsningar. Framför allt i form av aktiviteter som stjäl tid.

För om vi ska vara raka så behöver inte författandet kosta speciellt mycket. Ett block och en penna, det är allt sen är det bara att köra. Men tiden är det värre med. För man vill ju gärna ha någonstans att bo. Då behöver man pengar. Vilket i sin tur leder till att man behöver en inkomst. Skrivandet ger sällan det, speciellt inte om man har det som dröm, och då måste man ha ett jobb.

Men om man har sin dröm så gäller det att hitta tiden. Jag har det egentligen oförskämt bra förspänt. Jag arbetar som lärare, vilket betyder att jag under vissa perioder är ledig under hela veckor. Det betyder inte att jag jobbar mindre än andra bara att min arbetstid är annorlunda fördelad.

Jag har inte heller någon familj som jag måste spendera tid med. Det i sin tur gör att jag kan äta vad och när jag vill. Vilket leder till en del suspekta val.

Ändå får jag kämpa för att hitta tiden. Och orken. Och motivationen. Eller hittar jag det sista så löser jag de två andra. De två andra däremot påverkar den sista punkten.

Så det är inte lätt att jaga sin dröm. Men det finns bara ett sätt att nå fram till sin dröm och det är att fortsätta kämpa. Och det är vad jag gör nu. Jag kämpar.

Rutiner är viktiga

Rutiner är viktigt. Se bara på hur det blir på semestern. Det är den tid då man tycker att man borde få gjort som mest hemma men låt man ut det så blir det sälla så.

När man arbetar har man ett schema att följa och därför vet man också att man har begränsat med tid för att göra saker i hemmet. Vilket leder till att man är mer effektiv.

Hade vi kunnat ta med oss det när vi är lediga skull vi fått så mycket mer gjort. Nu är det en villfarelse att det är så. Hade vi kunnat se till att ha rutiner även när vi är lediga skulle vi kunna få så mycket mer gjort än vi nu anser att vi gör.