Pannkakslunch

Albin sprang satte sig på stolen. Det var nära att han hade vält den när han landade på sitsen men han räddade upp det genom att ta tag i bordskanten. 

”Ta det lugnt gubben, det kommer finnas så du också kan äta.” Mia såg på honom från diskbänken där hon höll på att städa i ordning efter att hon stekt pannkakor. 

”Får jag börja?” Han såg ivrigt på högen med pannkakor som stod på bordet. De såg så frasiga och tunna ut. Han tänkte att han säkert skulle kunna äta minst tio stycken. Det vattnades i munnen när han såg hur strösockret gnistrade i skenet från lampan. 

”Nej du får vänta så äter vi tillsammans.” 

”Men mamma, det tar ju flera år innan du är klar”, klagade han och la överkroppen på bordet så han kom riktigt nära fatet med pannkakorna. De doftade så gott, det var en underbar rund och vacker doft som gjorde honom extra hungrig.

Mia tog fram grädde och började vispa den och såg inte att Albin försiktigt lät fingret glida över den översta pannkakan och samla in sockerkristallerna som låg ovanpå den. Den fuktiga värmen från pannkakorna hade gjort sockret en aning klibbigt och i takt med att han stack fingret i munnen samlades sockret upp i snabbare takt. 

”Vad gör du?” Mia ställde ner skålen med grädden framför honom. 

Albin drog snabbt tillbaka fingret. 

”Kan vi äta nu?” Han gestikulerade mot pannkakorna som om han trodde de skulle försvinna. 

”Ja du kan börja ta nu”, sa Mia och hon skrattade till när hon såg hur uppspelt han blev innan hon gick för att plocka fram hallonsylten. 

Albin plockade till sig två pannkakor. Han var bar asex år gammal men han hade redan hittat det bästa sättet att äta pannkakor. De var så tunna att två var det perfekta antalet att plocka till sig. Sen skulle det vara ganska mycket grädde och det skulle man toppa med sylten innan man blandade allt till en rosa kräm som funkade bra när man rullade ihop pannkakorna till en rulle och åt dem med händerna. 

”Du kan väl i alla fall använda bestick.” Mia satt och betraktade honom när han tuggade i sig det hela väldigt snabbt. ”Du kommer få ont i magen om du äter för fort.”

”Det är omöjligt att få ont i magen av pannkakor. Det får man bara av grönsaker, i alla fall jag”, deklarerade Albin med munnen full av söndertuggade pannkakor. Han kände hur det smakade som solsken, som när han fick julklappar på julafton. När han hade svalt den sista biten sträckte han sig efter ett par pannkakor till. Mia såg på honom med ett leende. Han var så fokuserad och hela tiden hade han ett leende på läpparna. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.