Korsa floden tidigt

Dåliga vanor är som floder. De är lättast att korsa där de startar. Senare blir de ett strömt och svårhanterligt ting, men i början finns där en liten bäck eller en större mycket lugnare vattensamling.

Samma sak är det med dåliga vanor. Från början är det bara då och då, en påse godis där eller ett skippat träningspass där. Hade jag i början av maj sagt, jag skriver inte idag, vädret är för fint, då hade jag på sin höjd skrivit två dagar under hela månaden. Hur lätt blir det att bryta?

Men dåliga vanor är förrädiska. De låter dig tro att du har kontroll, även när du sitter där med handen i chipspåsen så tänker du att i morgon ska jag träna bort det här, då ska jag tillbaka till gamla vanor igen. Men då står vi där, floden har blivit en rytande fors och då är det lätt att motivera sig till att stanna hemma.

Så identifiera dina dåliga vanor och gör som man gör med ogräs. Plocka bort dem så fort som möjligt.

Den mest djävulska lögnen

Idag är den rätta dagen att starta saker. Oavsett vad det är så är det just idag som det är bäst att sätta igång. Att vi inte skriver den där boken eller börja träna inför ett maraton handlar inte om att vi intalar oss själva att vi inte kan. Tvärt om lurar vi oss själva med den mest djävulska lögnen om att vi ska börja i morgon. I morgon kommer alltid att finnas där som en gyllene utväg när du är lite trött eller bara vill ha lite mer tid. Inget viktigt eller stort har någonsin startats i morgon. Allt som betyder något startar idag.

De vi ser upp till

Alla med mycket pengar kan slösa. Vi ser det hela tiden, champagne på tappkran vid poolen. Men det bevisar bara att om man inte vet varför man gör något så behöver man döva sig med lyx. Lyx i sig är inte fel men oftast är den inte rätt använd. Den används för att få uppmärksamhet, på ett sätt som alla kan. Det krävs en person med klara mål och med ett klart varför för att inte gå och köpa en lyxbil när pengarna kommer och istället hålla kvar vid sin gamla. Att inte lägga pengarna på en vräkig villa utan bo på ett sätt som man kan ha rimlig användning för utan fyra sovrum och pool när man är ensam. Det krävs en stor person som utan stor uppståndelse skänker bort sin lön till välgörenhet när den blir orimligt hög. Men det är dessa personer som väcker verklig beundran och som vi verkligen ser upp till.

Vi låter drömmar vara drömmar.

När vi tvingar upp blicken till att se på himlen om natten kan vi se vår egen litenhet. Då kan vi också börja förstå hur små våra bekymmer verkligen är i det stora hela. Då inser vi att det inte finns någon konspiration mot oss utan det är vi själva som i stor utsträckning sätter käppar i våra respektive hjul.

Detta gör vi för vi vill inte föra det som krävs. Vi vill inte röra på oss och äta rätt, vill inte jobba hårt över många timmar för att nå våra drömmar. Vi är helt enkelt nöjda med att låta drömmar vara just det. Något vi tar till när vardagen känns för grå.

Villhöver

Det du drömmer om att skaffa, drömmer du om det för att du alltid velat ha det eller är det för att någon annan har det eller säger att det är bra? Om du funderar på det där du vill köpa som du vill ha råd med, för oftast är det ju lite dyrare saker, när fick du tanken om det? Och varför? Gick du runt i livet och kände att något fattades och när du såg att grannen hade köpt en ny bil så visste du vad det var? Eller var det reklamen för den där häftiga robotgräsklipparen som du nu bara måste ha?

Vi åtrår det vi ser varje dag, för att plocka in lite Hannibal Lecter i det hela. Så därför är det ju inte så konstigt om vi vill ha en lika fin bil som grannen har, vi tvingas ju se den varje dag. Likaså är det ju med robotgräskilppare, man ser ju dem överallt under sommarhalvåret. Inte konstigt att vi tycker att vi vill ha en sådan som åker runt i trädgården.

Sen har vi ju all reklam, det är inte konstigt att så många fortsätter att använda Gillette, som inte bara är hutlöst dyra de är även tämligen värdelösa om man jämför med att raka sig med riktiga rakblad. Skillnaden är att vi inte ser reklam för det varje dag som vi ofta gör med Gillette och andra produkter.

Hannibal refererade ju till Marcus Aurelius som menade att om varje sak skulle vi fråga oss själva: Vad är det i sig självt? Vad är dess natur? Så när du idag tänker att en sån där vill jag ha, fundera en gång till om det är något du verkligen vill ha eller om det är något som du vill ha för att du ser det varje dag. För ofta är det ju just så, att det vi ser varje dag skapar en form av behov men det är något vi vill ha mer än något vi verkligen behöver. Det är något vi villhöver.

Var tar det slut?

Jag var på bio i fredags. Det blev sent och när jag gick hem så var det släkt i de flesta husen, men där det lös fanns det en gemensam nämnare. På väggen i alla rum hängde en stor tv. jag personligen tycker att 32 tum är stort men då brukar jag i normalfallet titta på en iPad så jag kanske inte är den man ska gå till för storleksreferens. Men det fick mig att börja undra varför vi känner oss manade att behöva täcka en hel vägg med en tv. Vad är det i det vi tittar på som gör att det måste upplevas i 55 tum med super surround sound? Det är ju ganska vulgärt och frågan är var det kommer sluta.

Tvn har ju beskrivits som vår tids lägereld. Platsen där man samlas när dagen är över och det kan väl i och för sig äga en viss riktighet. Men det finns en stor skillnad. Där det förr var människorna som styrde underhållningen vid lägerelden och nu lämnar vi ifrån oss styrningen till någon som gärna lägger in effekter som ska upplevas i 55 tum HD för att få ut hela nöjet av dem. Att det görs på bekostnad av kvalitén är ju ganska uppenbart egentligen. Är det bara stort och låter häftigt så är det ingen som märker att det är gammal skåpmat man tittar på. När det var lägerelden vi satt vid så kunde det säkert förekomma en del långsamma tysta kvällar då man istället fick underhålla sig själv eller reflektera över dagen. Om det nu skulle vara så att någon sätter sig vid den där stora svarta rektangeln utan att slå på den så är det ändå som så att den utöver någon form av dragningskraft på oss. Man vill starta den. Man är rädd för att missa något. Men vad är det vi är så rädda att missa?

Vad händer när robotarna på allvar gör intåg i vår vardag? Det kommer underlätta mycket men det kommer också göra att många inte behövs inom arbetslivet. Kanske kommer det inte vara något problem så länge vi har vår tv.