Uppladdning

Igår var det en sak som hoppade fram i min skalle så jag inser att min analoga söndag kommer bli svår. Jag har lite grejor ute på Tradera till försäljning. Auktioner som tar slut i morgon kväll. Jag kommer ju vara nyfiken på hur mycket de säljs för, om de säljs. Även om det kommer finnas kvar på måndag morgon när jag vaknar så kommer det vara en tuff kamp. Annars så känner jag nog att jag ska klara det där med att inte använda mobil eller dator under morgondagen ganska bra. Visst, jag kommer kolla av så det inte kommit in några samtal eller meddelanden, jag kommer inte stänga av helt. Men jag har en del saker som jag ser fram emot att göra. Svara på brev, läsa senaste Galago (som legat och väntat länge), läsa bok och bara vara. Kanske lyssna på lite vinyl igen. Det var ett tag sedan. Men samtidigt så vet jag att det kommer vara svårt. Svårt att inte ta upp den där telefonen för att kolla om det hänt något så fort jag får en tråkig stund. För det är ju det som är så jobbigt. Att ha tråkigt.

Men det kommer också leda till att jag får tänka i andra banor, hitta nöjen i annat och göra andra saker än att uppdatera mig om det senaste på Facebook. Men visst kommer jag snubbla in där ändå. Men huvudsaken är att jag drar ner det till ett minimum. Jag läste någon artikel om vikten av att ha just tråkigt. Att det är där kreativiteten föds. Inte bara när det kommer till skrivande men hur man ska lösa problem. Man blir tvungen att göra något för att flytta tankarna på vad som händer i telefonen till något annat. Som städning eller en promenad. Och då kommer tankarna till slut att ta andra vägar, bort från rädslan att missa något till saker som verkligen är viktiga. Som att det nog är dags att skrubba toaletten till exempel. Och faktiskt också göra det.

Det kommer också göra så att jag måste skriva på papper. För skriva en timme ska jag minst göra. Och då blir det på papper, vilket i sin tur kommer göra att det går långsammare men det ska vara bra för det gör att man tänker efter lite mer. Kanske är det tid att damma av skrivmaskinen. Om den ska få leva kvar så ska den användas.

En annan sak som slog mig igår var att det jag skriver nu, det som går under arbetsnamnet Ensam, är för mesigt. Det är förvisso myspruttigt att skriva det men det kommer inte leda någonstans, det finns inget mål med det. Där finns inget som tar emot. Så idag tog jag en promenad för att fundera lite över vad som ska hända. I grunden kan det gå enligt två spår. Antingen är han ensam eller så är han inte det. Är han inte det öppnar det för statligt experiment och då kan det ju bli labbmiljö och elaka vetenskapsmän eller så kan det innebära aliens. Det hade varit lite skoj att ta det i den riktningen. Är han däremot ensam så måste han få det svårare, det måste finnas något som skaver. Det skulle dessutom vara en möjlighet att reflektera en del över miljö och samhälle. Det skulle också vara intressant.

Visst skulle man kunna slå ihop det och göra en soppa av allt men jag vet inte hur bra det skulle bli. Jag har utformat en liten plan framåt i alla fall så det får bli de närmaste dagarnas uppgift i skrivandet. Ändra så att det blir lite mörkare lite bråkigare för honom. Han ska inte ha det så jävla lätt, för hur kul är det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.