Vi låter drömmar vara drömmar.

När vi tvingar upp blicken till att se på himlen om natten kan vi se vår egen litenhet. Då kan vi också börja förstå hur små våra bekymmer verkligen är i det stora hela. Då inser vi att det inte finns någon konspiration mot oss utan det är vi själva som i stor utsträckning sätter käppar i våra respektive hjul.

Detta gör vi för vi vill inte föra det som krävs. Vi vill inte röra på oss och äta rätt, vill inte jobba hårt över många timmar för att nå våra drömmar. Vi är helt enkelt nöjda med att låta drömmar vara just det. Något vi tar till när vardagen känns för grå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.