Vikingarna – Kramgoa låtar 1

Vikingarna – Kramgoa låtar 1

Sida A: Jag har väntat på dig (I’ve been waiting for you) / Hipp hurra vilken dag / Du gav bara löften / Return to sender / Skall du någonsin bli min / Gå min älskling (Love me tender) / Det hände bakom knuten

Sida B: Du och jag / Sommarflicka / En blomma är så vacker / Får jag lov att dansa med dej / Alltid tänker jag på dig (Still) / Lasta inte mej

Detta är ju den första i en väldigt lång rad skivor. Frågan är om den sista har kommit än nu då Vikingarna åter har tagit upp instrumenten igen, denna gång med ytterligare en ny sångare. Här är det ju Stefan Borsch som sjunger, även han som kallas den första sångaren i bandet även om bandet fanns innan 1973 när Stefan kom med i bandet. Men det var 1973 som bandet bytte namnet The Vikings till Vikingarna. Det kan väl sägas att det inte var ett felaktigt val.

Redan från starten med den här albumtiteln är Elvis närvarande. Två låtar på sida A är hits ur hans katalog. Även om de båda här är översatta till svenska. Return to sender har dock fått behålla sin titel, åter avsändaren går kanske inte in i antalet stavelser när det ska rimmas. Hipp hurra vilken dag är en trevlig liten låt som man näskan skulle vilja sortera in under det glada dansbandssjuttiotalet. Men det är ändå på rätt sida anständighetens gräns så det blir mer lite antydningar än att man rent ut skojar till det.

Men det rullar snart in på det gamla beprövade igen med hjärta och smärta och det slår mig att Stefan Borsch var i 28 års åldern när det här albumet spelades in. Det som slår mig att hans röst är den samma och han har en ruskigt bra röst. Även om man kanske tycker att det är en typisk dansbandsröst. Men nog låter det lite lustigt när en så pass ung människa sjunger om sviken kärlek, för att inte tala om den eviga kärleken. Det minner ju om en tid när det såg lite annorlunda ut i det här landet. För tänk bara på låten Får jag lov till att dansa med dej, där han väntat på sin tur till en dans. Det låter ju som en bra tid förvisso men jag vet inte om det sett ut så på dansbanorna runt om i landet. Man har ju hört om en annan stil med fylla och slagsmål. Kanske är det ett försök att skönmåla denna kulturella företelese?

Studerar man omslaget närmare så ser man att man kan köpa lite merchandise om man sänder in frimärken till Mariann Grammofon. Bland annat kan man köpa den härligt senapsgula tröjan för 16:50. Det måste ha varit en storsäljare och det minner ju även det om en tid när det var annorlunda i det här landet. För nu skulle man inte kunna ta betalt i frimärken. Inte heller skulle man kunna komma undan med att posera i jackor som ser ut att vara gjorda i olikfärgade bitar av mocka. Det var i sanning en annan tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.